Foto: Alfred Samuelson 

Östersjön var ursprungligen ett ganska näringsfattigt hav. Vattentoaletter, konstgödning, utdikning och förbränning har orsakat en kraftigt ökad belastning på våra havsområden sedan början på 1900-talet. Tillförseln av de viktigaste näringsämnen kväve och fosfor har ökat med 4 respektive 8 gånger vilket fått stora konsekvenser för ekosystemet.

Från fattigt till rikt

Tack vare stora insatser i förbättrad avloppsrening, bättre jordbruksmetoder och anläggande av våtmarker har ökningen av näringstillförseln från Sverige avstannat. Vattenkvaliteten i många skärgårdsområden har förbättrats påtagligt, även om det fortfarande finns arbeta kvar att göra. Öppna kuster påverkas mest av näringsförhållandena i havsområdet som helhet. Därför är det viktigt man en internationell samsyn. Arbetet med att minska övergödningen i Östersjöområdet är numera högt prioriterat och pågår både på EU-nivå och inom ramen för Helcom-samarbetet.

Mer näring ger döda bottnar

Övergödning gör att det växter bättre. Det gynnar växtplankton och fintrådiga alger på bekostnad av fleråriga arter som blåstång, ålgräs och kransalger. Mycket växtplankton i vattnet gör vattnet grumligare så att ljuset inte når så djupt ned. Följaktligen kan växter inte leva lika djupt som i klart vatten. Djuputbredning för alger och vattenväxter är ett viktigt mått på vattenkvalitet. Den ökade mängden växtplankton faller förr eller senare till botten. Där bryts de ned av djur och bakterier som förbrukar syre. I många kustområden och i öppna Egentliga Östersjöns djuphålor tar syret på bottnarna slut under kortare eller längre perioder. Alla djur som lever där dör eller flyr. Det gäller således att hushålla med syret i bottenhavet. Det finns bara en begränsad mängd.

De giftiga algblomningarna ökar

Övergödning resulterar i storskaliga blomningar av blå-gröna giftalger. Detta har lett till att stränder har tömts på semestrande människor samt att allmänheten oroats sig för Östersjön som en plats för rekreation är hotad i framtiden. Algblomningarna har ökat sedan 1960-talet.

Risk för ond cirkel

Från Egentliga Östersjöns syrefria bottnar frigörs fosfor till vattnet, medan kväve omvandlas till kvävgas och försvinner till luften. Det stora fosforöverskottet i vattnet gynnar cyanobakterier, eller blågröna alger som de också kallas. Dessa organismer har en unik förmåga att fixera kvävgas till användbara kväveföreningar. Det innebär både att kvävet kommer åter till vattenmassan och att syreförbrukningen på bottnarna blir ännu större eftersom huvuddelen av dessa algblomningar faller till bottnen.

Här nedan kan du ladda ner den här texten som ett pdf-dokument

Attachments:

Eutrophication	[onepager summary about eutrophication in english]	191 Kb
Övergödning	[ensidig sammanfattning om övergödning på svenska]	181 Kb