Foto: Alfred Samuelson 

Bristen på torsk i Östersjön är att miljöproblem. Fisken är en viktig del i ekosystemet och fisket har således en stor inverkan på miljön. Åtgärder för att stärka bestånden av Östersjötorsken hjälper bestånden att återhämta sig och förhindrar också de storskaliga algblomningarna.

Fisken har en mycket viktig roll i havets ekosystem. Sedan urminnes tider har människan fångat fisk till föda. Under tusentals år har detta fiske varit småskaligt och kustnära, och har inte påverkat fiskepopulationerna mer än marginellt. Efter andra världskriget förändrades fiskemetoderna, och större fartyg och nya fångstverktyg började användas. Fisket kunde bedrivas ute på öppet hav, och med betydligt större effektivitet. Överfiske började bli ett problem, såväl i svenska vatten som globalt. Under 1920-talet fångades 50 000 ton fisk årligen, idag fångas 1 miljon ton årligen.

Svårt att hantera

Trots att forskare varit medvetna om överfisket och dess följder, har det varit svårt att få till tillräckligt hårda restriktioner för att fisket ska vara ekologiskt hållbart. I många länder är fisket kommersiellt viktigt och fisken en betydande proteinkälla. Fiskeförvaltningen präglas av kortsiktighet, och av beslut där större hänsyn tagits till ekonomi än ekologi. Regleringar av fisket har ofta inte haft avsedd effekt, utan har snarare gynnat en ytterligare effektivisering av fisket.

Torsken i Östersjön

Idag är Östersjön ett produktivt hav. När torskbestånden nådde sin historiskt sett högsta topp under 1980-talet, fångades 22 % av all torskfångst i världen i Östersjön. Torsken är en bottenlevande kallvattensart som vanligtvis lever i havsområden med högre salthalt än i Östersjön. Östersjötorsken har lärt sig att leva under dessa förhållanden men för att reproduktionen ska fungera måste syre- och salthalten vara tillräckligt höga. Mänsklig inverkan på Östersjön påverkar också torskens reproduktion och överlevnad. Övergödningen har lett till högre åtgång av syre vid de djupare djupen vilket försämrar torskäggens förmåga att överleva. Historiskt sett har övergödningen bidragit till de stora torskbestånden. När övergödningen accelererade under 1970-talet kunde man se en märkbar ökning av torsken. 160 000 ton har från vetenskapligt håll rekommenderats vara den lägsta mängden torsk för det östra beståndet. Bestånden har befunnit sig under den kritiska nivån under den största delen av 90- och 2000-talet. I och med att rovfiskarna försvinner riskerar balansen i ekosystemet att rubbas. I våra vatten finns exempelvis ett förhållande mellan torsk (rovfisk) och skarpsill (bytesfisk), där torsken äter skarpsill, och skarpsillen äter torskrommen. I Östersjön gynnas idag skarpsillen av att torsken minskat, och torskbeståndet blir då ännu svårare att rädda.

Torskens viktiga roll i ekosystemet

Baltic Sea 2020 har fokuserat på att skydda torskbestånden då torsken utgör en viktig roll i näringskedjan. Relationerna i näringskedjan ser ut på följande sätt: näringsämnen i vattnet gör så att växtplankton växer bättre, växtplankton äts av djurplankton som i sin tur äts av småfisk såsom strömming eller skarpsill. Småfisken äts av större fiskar som torsk eller lax. Detta är ett självreglerande system som vars utkomst varierar från år till år men som generellt sett är stabilt. När torskbestånden är låga gagnas skarpsillen vilket resulterar i ett system där skarpsillen dominerar och mängden djurplankton minskar. Med minskande mängd djurplankton skapas goda förhållanden för växtplankton som får växa ohämmat som i sin tur leder till att de storskaliga algblomningarna blir allt vanligare. Algblomningar är ett årligen återkommande naturligt fenomen men då de förekommer på detta storskaliga vis som vi bevittnat de senaste 10-15 åren ett tecken på ett obalanserat system.

Här nedan kan du ladda ner denna text som ett pdf-dokument

Attachments:

Fishery	[onepager summary about fishery in english]	159 Kb
Fiske	[ensidig sammanfattning om fiske på svenska]	160 Kb