| Miljögifter |
|
|
|
|
Foto: Alfred Samuelson
Havet har länge setts som en oändlig resurs, där det som dumpades i vattnet var borta för alltid. Idag är inställningen en annan, och kunskapen om vårt känsliga hav mycket större. Vi vet nu att miljögifter i havet anrikas i näringsväven. Ju högre upp i näringskedjan man kommer desto större problem orsakar miljögifterna. De djur som befinner sig överst, exempelvis säl och havsörn, får stora problem med immunförsvar och reproduktion.
Det var inte förrän vid slutet av 1960-talet som vi började förstå att giftiga kemikalier och metaller som vi dumpat i naturen åsamkade djur och växter skada och att detta även påverkade oss människor genom den mat vi åt. Idag är vi medvetna om kemikaliernas och metallernas inverkan och ser det som ett hot mot vår hälsa samt ett långvarigt problem för djur och natur.
En generation innan giftet försvinnerDet tar väldigt lång tid innan gifter försvinner om alls från havsmiljön. Syrebristen i bottensedimenten gör att sedimenten blir en lagringsplats för gifterna långt efter att utsläppen gjorts. Till exempel kan det ta hundratals år för dioxin att halveras på havets bottnen medan samma mängd dioxin i atmosfären bryts ned efter några få dagar. Då det tar lång tid för vattnet att bytas ut i Östersjön och då temperaturen är låg är koncentrationen av giftiga substanser högre här än i andra hav.
Ackumulerar i näringskedjanMiljögifter blir en farlig del av ekosystemet. Organiska gifter är fettlösliga och ackumuleras i fet vävnad. Gifterna lagras i växter och djur och de högsta halterna finner man i toppen av näringskedjan hos fiskar, sälar, fåglar och hos människor. Svenska Livsmedelsverket råder gravida kvinnor att begränsa sitt intag av Östersjöströmming och lax på grund av de höga dioxin och PCB värdena som lagrats hos dessa feta fiskar. I Europa förbjöds 2001 försäljning av fet fisk som fångats i Östersjön både som föda till djur och människor. Men under en övergångsperiod till 2011 får Sverige och Finland ett undantagstillstånd att sälja fisken på den nationella marknaden. Idag kommer en största delen dioxin och PCB (40- 50%) som hittas hos vuxna i Sverige från Östersjöfisk. Bromerade flamskyddsmedel ackumuleras också i fet vävnad och ansamlas i allt högre grad längre upp i näringskedjan. Förekomsten av dessa substanser har dramatiskt och trots att de förbjöds under 1980-talet finns de idag i bröstmjölk vid samma höga halter som under tidigare decennium.
Här nedan kan du ladda ner den här texten som ett pdf-dokument |
||||||||





